Avhandlingen bygger på projektet "Synskadades läsning. Resultat av lästräning, läsprövning och
ordination av läshjälpmedel vid femton syncentraler" som bedrevs vid Lärarhögskolan i Stockholm
1988-1993. Insamling av alla data som grund för avhandlingen ägde rum under denna period.
Kvantitativa och kvalitativa metoder såväl som objektiva och subjektiva metoder har använts.
Det övergripande syftet med avhandlingen är att utvärdera korttids- och långtidseffekter av
läsrehabilitering av äldre synsvaga patienter såsom detta återspeglas i syncentralernas
dokumentation av verksamheten. Andra syften är att introducera en Trestegs-modell för träning
av läsförmåga på olika nivåer (sensorisk, avkodnings-och förståelsenivå); att finna ev.
påverkande samband mellan kognitiv förmåga, ålder och synnedsättning vid läsrehabilitering av
äldre synsvaga; att undersöka vad läsrehabilitering kan betyda för äldre synsvagas livskvalité;
och att beskriva vad utvidgade och intensiva lästräningsinsatser kan betyda för målgruppen. En
beskrivning av samspelet mellan olika faktorer i läsprocessen utgör den teoretiska ramen för
avhandlingen.
Synskärpa visade sig vara den starkaste, påverkande faktorn för uppnådd läsförmåga med optiska
hjälpmedel. Synskärpa gav också en bra fingervisning om utfallet som det mättes via ett
speciellt konstruerat läsfärdighetsindex. Ett motsatsförhållande (polarisering) vad beträffar
bibehållen läsförmåga visade sig i ett treårsperspektiv. Antalet äldre synsvaga patienter som
använde optiska hjälpmedel som läsmedia hade minskat. De patienter som emellertid fortsatte att
använda sina optiska läshjälpmedel hade ytterligare förbättrat sin läsförmåga. Förändringar i
synförmåga var ej förklaringen till förändringarna. Andra faktorer som åldrande och dess
konsekvenser betydde mer. Resultatet stöder andra forskares teorier om att förutsägelser om en
framgångsrik läsrehabilitering av synsvaga bör sökas i interagerande effekter av kognitiv
förmåga och synnedsättning. Det fanns också en trend bland syncentralerna att mäta resultatet
endast på sensorisk nivå, vilket inte är tillräckligt och kan vara missvisande. Avhandlingen
visar också att äldre drabbas annorlunda av en synnedsättning än andra åldrar. Ju mer reducerad
syn/läsförmåga desto större risk för äldre patienter att bli passiverade. Patienter med den
bästa läsförmågan befanns också vara flitigare användare av andra media (Radio, TV etc.).
Återupprättad läsförmåga bidrar även till ett mera självständigt liv och främjar livskvalitén
på äldre dagar.
Avhandlingens viktigaste, sammanfattande slutsats är att ordination av optiska läshjälpmedel
alltid måste kombineras med ett starkt pedagogiskt stöd, dvs systematisk syn/lästräning. Detta
är speciellt betydelsefullt för äldre patienter med starkt begränsad synförmåga. En
synträningsinsats med i förväg överenskomna, motivationsskapande mål som är väl relaterade till
patientens intresse ger det bästa resultatet. Träning av patientens kognitiva förmåga och
utveckling av lässtrategier för olika slags läsning bör också uppmärksammas. Kriterier för ett
acceptabelt resultat måste sättas olika för olika patienter. Ett begränsat kvantitativt utfall
av läsrehabilitering (t.ex. låg läshastighet) påverkar knappast det kvalitativa utfallet
(patientens uppskattning). Med andra ord, måttliga framsteg i läsrehabilitering kan utgöra
skillnaden mellan beroende/otillfredsställelse och oberoende/tillfredsställelse för många äldre
patienter.
Fortsatt forskning bör bl a prioritera studier som mäter kortsiktiga och långsiktiga effekter
av läsrehabilitering av synsvaga i syfte att definiera pålitliga indikatorer för ett
framgångsrikt resultat.